måndag, november 17, 2008

ibland bara brister det på insidan. det är precis som om något går sönder, slits itu på något vis. man tappar nästan luften, allt annat runt omkring försvinner och sen kommer tårarna. hela kroppens tyngd känns som den läggs i bröstet och småsalta tårar gör ränder på kinderna.
för att i nästa stund fnissa och le, som om minuterna aldrig existerat.

usch, var det såhär det var att vara förälskad alltså?
Sofie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar